Bildbevis: Bilden har jag lånat av Marias syster Signa Rudberg Selin.
Man kan inte vara kulturskribent i Göteborg några decennier utan att möta Sven-Bertil Taube, och skriva om honom, allt som oftast.
I Marias journalistiska kvarlåtenskap (som jag förvaltar), tolv tjocka pärmar med tidningsartiklar, finns en som bara handlar om Taube d y. Nu efter hans bortgång känns det befogat att återvända till de här artiklarna, skrivna från 1982 till 1999.
Här finns dom - artiklarna med och om Sven-Bertil Taube.
Någon gång kunde det till och med hamna på löpsedeln...
...och då handlade det om den här artikeln.
Sven-Bertil som skådespelare på Lisebergsteatern 1982.
Kulturkrig om Taubes obekväma roll, när han försöker sjunga något annat än pappans låtar. "Jag vet ju ungefär vad jag gör, jag vill inte verka stöddig, men när man ibland vet att det är bra och folk inte vill förstå, då känns det trist."
Två stora bortgångna göteborgshjältar i samspråk. Nu kan dom fortsätta samtalet (med Maria som officiant) på ett annat ställe.
Och så Taubespelen förstås - på Bohusläns största ö. Året var 1999. "Taube var höjdpunkten". Så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar